LC-tävling i Hjältevad och första mötet med Milo

Vilken fantastisk whippet-helg vi har haft!! I lördags åkte jag, Fanny och Emma till Hjältevad för att vara med och uppleva en LC-tävling (Lure Coursing, en fartfylld vinthundsaktivitet som bara måste upplevas) och inte minst för att träffa Mia och grabbarna, däribland vackra Kevin, som är pappa till vår nya lilla familjemedlem. Det var en varm och solig dag, picnic-korgen packad och överallt underbara vinthundar i allmänhet och whippar i synnerhet. Det var som julafton för mig, som just nu inte gör mycket annat än tänker på whippet... :-) Vi strålade samman med Mia direkt och fick ta plats vid hennes husvagn och mysa med alla hundar. Vi hann se en av hennes killar springa, men dessvärre missade vi de andra. Jag är dock ganska säker på att vi kommer att hänga på en hel del LC-träningar och tävlingar framöver, så det kommer nog fler tillfällen. Det var en riktigt lyckad dag och jag är så glad för att vi fått så god kontakt med både Mia och Michaela, som ju faktiskt är ursprunget till att världens finaste whippet-kull har kommit till världen :-)

Pappa Kevin

Picnic i gröngräset

 
  

Så kom då söndagen som vi alla väntat på så länge, en milstolpe på vår valpresa. Vi hade tidigare i veckan fått besked av Michaela på Notas Crew att hon utsett en liten valp till oss, Notas Crew Fortunate Son, en svansviftande liten kille och pappa upp i dagen. Han är bedårande! Ni har aldrig sett något så sött!! Och nu skulle vi äntligen få träffa honom för första gången. Jag finner inte ord för att beskriva den känsla som vi alla fick när vi mötte honom-han viftade sig rakt in i våra hjärtan!! Bilderna nedan säger mer än tusen ord!! Vi har valt att ge honom namnet Milo och nu är det två lååååånga veckor kvar, innan vi har nått målet och vår resa kan börja på riktigt :-)

Milo och räven

Familjen samlad

Jag är kär!!

Bus med brorsan

Mys med syrran

Kram husse

Börjar bli trött

Snart sover jag sött

Mys

När vi till slut var tvungna att resa oss och åka hem vaknade Milo och följde efter oss ut i hallen och sa hej då, innan han vände tillbaka och la sig hos syskonen igen och somnade om. Vi längtar så mycket efter honom, men vi är samtidigt så glada för att han får ha det så bra hos sin mamma, precis som det ska vara när man bara är 6 veckor gammal.

Det var allt för nu!

//Ann-Eva

PS: Det funkade inte så bra att begränsa läsarkretsen, så jag har bestämt mig för att öppna upp bloggen för alla. Kan tänka mig att intresset reglerar sig själv :-)