Rapport från husse

Så var det då äntligen dags för mig,

husse a.k.a. (also known as) Mathias att ta till orda i denna blogg. Har kommit på mig oräkneliga gånger med att ”blogga” om olika händelser i vår vardag, men då endast i tanken så här är nu min debut på denna blogg med tangenternas hjälp. Med en liten valp i hemmet så bjuds det upp till så många lustiga och otänkliga händelser som alla på sitt sätt är värda en omskrivning på denna blogg, men då skulle jag och Ann-Eva inte ha tid till annat än att sitta framför datorn… :-)

Efter att få ha gått i Milos spår denna veckan slås man av ett antal saker, utöver det faktum att han redan nu är en mycket omtyckt och fullvärdig medlem av vår familj. Då vanlig skolrutin fortfarande gäller denna veckan, har reveljen gått ca 06.30 med att väcka Viljam och Fanny. Detta hjälper Milo gärna till med genom att glatt hoppa upp i deras sängar och överösa de med pussar och vädjan om lite bus om pussarna inte skulle råka väcka lillhusse och lillmatte. Sedan är dags för morgontoaletten för Milos del, vilken brukar klaras av snabbt och enkelt i en för Milo välkänd buske utanför tomten. Om Milo har ro och tid och om vädrets makter tillåter (dvs. regn göre sig icke besvär) sitter han kvar en stund och lyssnar på alla djur- och insektsljuden som kommer från naturtomten bakom vår tomt. Det har hänt att en och annan humla strukit med på kuppen, för de låter så himla kul och man måste ju provsmaka sånt, eller hur??!… :-)

Milos buskage

Ni kanske kan gissa vem som gott här, ”-hallå, det regnar ju…!”

”-Husse, kan vi inte gå in, det är ju blött ute och så regnar det med, usch…!”

När morgontoaletten är avklarad så möter vi upp barnen i köket och det är dags för frukost till hela gänget inklusive Milo. Morgonaptiten är det inget fel på heller, han äter glatt det som bjuds för att sedan leta upp närmsta sko eller klädesplagg man kan slänga runt och bita på… Om vi backar bandet till ätningen så tränar vi Milo på att invänta vårt ”Varsågod!” innan han får gå fram till matskålen och äter. Det börjar arta sig riktigt bra nu, han börjar förstå vad det hela går ut på och han sitter vackert på alla fyra och tittar på oss vädjande och undrande på när vi ska säga det magiska ordet. Ja, otaliga repetitioner och omtagningar har det blivit, men ingen riktigt bra film klarar sig utan just detta, så vi fortsätter enträget på med denna övning.

Efter maten har barnen gjort sig i ordning och vi har följt med de till skolan. En promenad på ca 1,5 km tur- och retur. Denna promenad brukar göra gott och när vi kommit hem har Milo gått och lagt sig i sin canvasbur för en lång välbehövd tupplur.

Milo sover på det svalkande golvet i hallen.

Förmiddagarna har vi tillbringat såväl hemma som utomhus, där utflykter till hundrastgården i stan och skogspartiet bakom vårt bostadsområde har varvats om vartannat. Sedan har vi mött upp barnen hemma efter skolan för mer bus och diverse aktiviteter. I tisdags var vi på en badplats med hundkompisen Wilma som är tokig i att bada… Milo vill gärna vara med men har ju fattat sedan förra doppet att det är lite för kallt för att riktigt hoppa i och ha kul. Milo lade sig beredd att möta Wilma när hon kom upp efter sin simtur på stranden istället. :-)

Igår var Fanny, Viljam och jag med på Fannys ridskola och då passade Milo på att sova i bilen så att jag kunde hjälpa Fanny med att förbereda Rose, den häst hon skulle ha vid detta ridpass. Fanny red med ett soligt leende hela ridpasset, det bekymrade henne inte det minsta att hon hela ridlektionen skulle jobba med att stå upp i stigbyglarna för att försöka hitta den rätta balansen i såväl skritt, trav som över diverse hinder på banan, något som alla som provat på det vet är jättejobbigt! Även jag fick mig ett lätt träningspass springandes bredvid Rose i en bitvis vattensjuk utepaddock hela passet. Vad gör man inte för sina barn? Till saken hör att jag efter min militärtjänstgöring som avklarades 1995, precis återhämtat mig från mina uteturer till häst i kronans tjänst. Hmm, ångrar inte en minut mitt val i lumpen, men drar mig lätt till minnes alla våra ridturer på Gärdet i Stockholm med skräckblandad förtjusning.

För att återgå till vår lille nya familjemedlem så har vi kort och gott fått en riktigt foglig och go livskamrat. Han tvekar inte det minsta att åka med på alla våra upptänkliga resor med bilen. Han finner sig lätt och gottar sig riktigt under sina filtar i sin resebur i bagaget. Milo har förutom långresan hem från Uddevalla redan hunnit åka till Vetlanda tre dagar i rad för hänga med och heja på Viljam när han spelade en uteturnering där förra helgen samt alla turer till och från stan för hämtning och lämning av övriga familjemedlemmar som sker så gott som dagligen.

Något som jag ser mycket fram emot är alla härliga joggingpass vi kommer att ha tillsammans med Milo när han blir lite äldre. Redan nu visar han prov på att kunna springa riktigt fort om han vill. Det är så härligt att se när han viker tillbaka öronen innan han sätter av i full whippetfart, på sätt och vis väldigt likt jaktplanet F-14 Tomcat som har egenskapen att kunna svepa tillbaka sina vingar för att kunna nå de riktigt höga hastigheterna i luften. :-) Nu är det ju så att jag är lite mer av en långdistansare, så vi får väl se vad Milo går för på lite längre sträckor än typ 100 m eller så som oftast brukar klaras av i ett ”hujj”…

Husse tar täten, men på väg att bli omsprungen av såväl Fannys och Milo…

Så det blev lite av varje denna första gång, så tills nästa gång önskar Hanssons alla er en riktigt trevlig helg!

Mathias