Härlig höst

Tror aldrig riktigt jag har upplevt hösten så intensivt som i år. Tycker det är fantastiskt med alla vackra färger och att se hur landskapet ändrar form och utseende i takt med att löven trillar av. Återigen väcks en längtan efter en riktigt bra kamera, som kan återge dessa upplevelser på allra bästa sätt. Att dessutom kunna fånga världens vackraste (och snabbaste) whippet i denna miljö hade förstås varit pricken över i:et :-)

Milo har hunnit bli sju månader. Under de senaste veckorna har han lugnat ner sig betydligt! Jag har ju aldrig haft något att jämföra med, har haft svårt att avgöra om han är livligare eller busigare än någon annan. Har dock upplevt honom, vad ska jag säga, EXTREMT levnadsglad :-), och denna livsglädje har han absolut kvar, men med ett något större lugn, skulle jag nog vilja påstå. Han gillar att vara i centrum och har lite svårt för om vi får gäster eller om jag pratar i telefon. Då gör han sig gärna påmind... Har laddat skafferiet med massa gotte, grisöron, vom, tuggben osv, för jag har märkt att han lugnar ner sig betydligt om han har något gott att äta på... :-)  Han är extremt matglad! Har ännu inte hittat honom PÅ matbordet, men det är nog bara en tidsfråga...

Mathias och jag har också kommit underfund med att vi tycker det är helt ok om Milo är med här och var. Hade t.ex. en period i samband med valpkursen en fast övertygelse att han absolut inte ska få vara med vid diskbänken eller knappt ens vara i köket när vi äter. För det ska ju en lydig hund inte vara... Men så har vi pratat om detta och ingen av oss känner att vi stör oss på det. Han ska givetvis inte slicka på tallrikarna eller i grytorna, det är ju en självklarhet, men det känns ändå helt ok att han är närvarande och vi har ju faktiskt rätt att bestämma vad som är ok hos oss. Kanske ingen big deal, men det känns bara bra att få göra som vi känner :-)

Nu laddar vi inför en härlig whippethelg. På lördag kommer Mia med Milos pappa Kevin och brorsan Elias. Kanske kommer Milos farfar Seneca med? Mia har nämligen tre generationer whippets hos sig, bl.a.  :-)  Ska bli underbart att få umgås med dem hela helgen och jag laddar med frågor och funderingar! På söndag är det nämligen dags för utställning igen, Växjös internationella hundutställning i Tipshallen. Ska bli så spännande att se om vi kan upprepa förra gångens succé :-)

På återhörande!

//Ann-Eva

Utställningsdebut i Vingåker

Ja, nu är debuten avklarad och Milo skötte sig förstås galant på whippetklubbens utställning i Vingåker.  Jag var mest nevös innan vi kom till hallen, men när vi kom in och fick träffa Mia, Lena, Helena och Veronica och jag märkte att Milo inte alls blev överstressad av miljön kunde jag koppla av och försökte att bara njuta av att vara där. Dagen till ära hade mamma och pappa kommit från Stockholm för att vara med, så det kändes förstås extra kul!

Fanny träffade ett par medföljande Borzoier som hon pratade med en stund. Fantastiska hundar!

Vi visar Lena när vi tränar på att ställa Milo

Vi gick som nummer ett i vår klass, tillsammans med fem andra hanar i åldern 6-9 månader. Vi började med att ställa upp, sedan springa två varv i ringen, sedan exteriör bedömning på bordet, där domaren fick känna och klämma på Milo och sedan fick jag ställa honom på golvet framför domarna för ännu en besiktning på lite håll. När alla gått igenom detta förfarande samlades alla igen på led och domarna gjorde en första gallring. Vi lyckades hålla oss kvar och till slut var vi bara två stycken kvar. Vi två fick springa ett varv till och sedan pekade domaren på oss och säger Nr 1!!! Trodde inte det var sant och jag höll på att spricka av stolthet. Bästa hane med hederspris, det ni! :-)

Milo på bordet med domaren

Vi ställer upp framför domaren

Ja, jag får ju vara generös och bjuda på en liten filmsnutt från sista varven och slutligen själva utnämnandet :-) Ser när jag tittar på det att jag definitivt har en del att lära, så nu ska jag fortsätta träna!!

Vi fick nu en stund paus medan tikarna gick igenom samma sak, innan det var dags för bästa hane och bästa tik att mötas i ringen. Vi ställdes mot en fantastiskt fin tik (som jag får skylla på min oerfarenhet tyvärr helt glömt namnet på, och dessutom glömde vi nog programmet i Vingåker med...), och jag upplevde att Milo hade börjat tröttna lite och var lite mer ofokuserad i ringen. Det var svårare för mig att visa upp honom på bästa sätt och när domaren kom med sitt slutliga beslut blev tiken BIS (Best In Show) och Milo blev BIM (Bäst i Motsatt kön).  Domarens ord både värmde och kändes lite hårda, när hon sa att ”det blir så här nu, men rätt visad vinner han mot vem som helst”. Känner mig givetvis så stolt över vår fantastiska Milo, men känner mig samtidigt lite ledsen för att jag inte kunde göra honom rättvisa. Försöker dock inte ta det så hårt, utan ser i stället fram emot att träna mer utställningsträning med honom, så att han får chans att visa hur fin han verkligen är! Det var ju trots allt debut även för mig ;-)

Här kommer kritiken:

6 mån ganska stor flott hane, byggd på långa linjer. Vackert huvud och uttryck. Bra bett och öron. Bra hals. Tillr vinklad fram. Lång bröstkorg. Utm ö-linje. Långt välvinklat bakställ. Rör sig med härlig drive fr sidan. Utm temp. Resultat: BIM-Valp 6-9.

En sista bild när allt var klart. 

Vi är alla supernöjda med dagen som avslutades här hemma med en härlig kvällspromenad i vårt paradis Dragsåsen, där Milo fick sträcka ut och vi fick avnjuta en fantastisk solnedgång. Tror faktiskt att Milo trivs allra bäst här…

Vi ses väl på Växjös internationella hundutställning i början av november?! Tills dess ska jag ha lärt mig att springa snabbt och med stora svävande steg :-)

Kramar från oss och ha en fortsatt skön helg!

//the Hanssons