Första doppet

I eftermiddag har vi varit och träffat kompishunden Wilma, en pinn- och badglad flat :-) Milo var mycket intresserad av henne, men med sina 13 år brydde hon sig inte ett dugg om Milo, som såg ut att göra vad som helst för att vinna hennes uppmärksamhet. Han slängde sig t.o.m. i badet för hennes skull :-)

 

 

Inte bara Milo och Wilma badade. Det var premiär även för Viljam, Fanny och co.

På förmiddagen busade vi lite i trädgården. Bjuder på lite möjliga och "omöjliga" bilder från det. (Inte alltid helt lätt att hinna fånga motivet om det är en busig och lekfull liten whippetvalp :-)

Ett problem vi har just nu och som jag skrev om innan är bitandet i allt och alla. Vi försöker jobba med det på bästa sätt, men idag lyckades jag fånga en bild på hur han kan se ut när han försöker bita sig ur sin bur :-) (Den är givetvis öppen om han väljer en annan utgång :-))

Hua...

 

Fy, han ser riktigt farlig ut ;-)

Gjorde en liten reflektion idag. Tycker att det mesta känns väldigt naturligt med Milo. Jag känner mig bekväm i rollen som hundägare och jag tycker att jag har bra koll på vad Milo vill och hur han fungerar. Men idag när vi träffade Wilma och erfarna hundägare, så är jag nybörjare. Jag kände mig orolig för att ha honom lös, tänk om han får ett spatt och sticker iväg eller hoppar på någon förbipasserande eller ännu värre springer ut på någon väg (även om den var väldigt långt borta!) Det är ju en sak att ha honom lös och veta att han har fullt fokus på mig. Han tappar bokstavligen all kontroll när han blir riktigt uppspelt... Samtidigt inser jag ju att han har otroligt kul och att han säkert behöver få spralla av sig.

Min ambition är ju också att han ska kunna vara lös i vardagen och jag inbillar mig att ju mer han får vara det, desto mindre intressant blir det att hitta på bus när han väl är det?! Eller altandörren t.ex. Om den alltid är lite öppen och möjligheten finns att gå ut, kanske det inte blir så spännande som om man måste ta chansen och smita ut när den någon gång har glömts på glänt (givetvis måste det ske när jag eller Mathias har koll på honom)?! Skulle vara intressant att få höra lite vad ni hunderfarna människor har för erfarenhet av sådana här saker. Jag vill ge honom frihet, men inte med risken att han ska skadas!

Nu har han somnat gott och utmattad i sitt krypin. Tror han kommer sova länge...

Kramis från mig