Första dagarna hemma

Nu har Milo varit hemma ett par dagar och han börjar känna sig riktigt hemma, vill vi tro. Han stortrivs  i sin bur, men somnar gärna på favvomattan, där han har lite koll på oss. När han har slutit ögonen en stund "kryper" han de få decimeter han har till buren och lägger sig där i stället. Sedan sover han gärna ett par timmar till. :-)

Milo på favvomattan

Milo med pappas present

Första natten hemma gick som en dans. Vi hade bestämt att jag skulle ha jouren, dvs vara extra uppmärksam på Milos signaler och ta med honom ut när han behövde kissa. Jag tror jag vaknade minst 10 gånger den natten, men Milo sov! Och som han sov, precis hela natten. Vid halv sex vaknade jag sista gången och började masa mig upp (ja, jag är ganska morgonpigg...:-)). Då piggnade han till och ville förstås följa med. Vi gick ut och kissade direkt och det fixade han galant :-) Andra natten var vi lite mer avslappnade och vi sov som stockar allesammans till ca 6.00, då vi gick ut och kissade igen. Skönt att nätterna funkar så bra!

Det där med att bli rumsren är ju en minst sagt intressant period...  Vi har faktiskt bestämt att vi vill ha mattorna kvar, kanske är vi naiva, men än så länge funkar det jättebra. :-) En liten olycka på dessa dagar tycker jag är ok. Det bygger förstås på att vi är hemma och har koll, men det är vi ju just nu. Sedan får vi se hur det går och om vi eventuellt måste ta bort dem när han är mer själv och om han inte har kommit tillrätta med det då. Men jag måste säga att han är fantastiskt duktig. Vi har verkligen avsatt tid och har från början varit väldigt uppmärksam på hans signaler. Tacka vet jag en altandörr och en gräsmatta, för det gör ju det hela helt klart enklare. :-) Han har t.o.m. börjar gå till altandörren själv nu och gnyr lite när han behöver, så det är ju ett gott tecken. Han gillar dock INTE regn, som väl är ganska rastypiskt, och faktiskt just nu ösregnar det ute... Ändå är det nu ganska enkelt, med tanke på att han behöver kissa när han har ätit, druckit, sovit, lekt, osv, så den stora utmaningen kommer väl förstås när han är vaken mer. Vi har dock hamnat i ett litet prekärt dilemma. Det har nämligen så att Milo tycker det är mycket bättre att kissa OCH bajsa på grannens tomt!! Senaste gångerna har han sprungit direkt över tomtgränsen och satt sig.. "Ja, duktiga duktiga Milo (men inte där!!!) ;-) Nu har vi bestämt att bryta mönstret och ta med honom över gatan till ett skogsparti i stället, alternativt ta på honom kopplet och därmed tvinga honom att stanna på vår tomt, alternativt "bevaka" gränsen och ta honom innan han hinner gå över. Vi får se hur det går, så, ja, fortsättningen följer... :-)

Igår tog vi med honom till en hundrastplats och tränade inkallning och busade förstås en hel del med honom. Jag tycker han börjar förstå och lyssna på sitt namn, han är otroligt duktig på "Nej" och ganska duktig på "Kom". Ser dock vissa tendenser på att han gärna vill välja själv om han ska komma/lyssna eller inte. Vet inte om det är ett tecken på en viss självaktning (lite typiskt whippet?!) eller om han helt enkelt inte riktigt är redo?! Han är inte överförtjust i godis och han gör verkligen inte vad som helst för att få något gott. Vi belönar därför helst med mat, så att han får i sig det i stället. Här kommer några bilder från gårdagens utflykt:

Vi tränar på att stå

Barnen och Milo då. Hur går det? Viljam och Fanny är världens lyckligaste och så stolta över sin lilla valp. De vill visa upp honom för allt och alla. :-) Och han älskar att busa med dem. Barnen kan bli lite besvikna om/när han inte lyssnar på dem och de vill så gärna träna konster med honom. När han inte gör som de önskar kan de, eller framför allt Fanny, bli lite ledsen. Det finns också en viss konkurrens mellan dem, om Milos uppmärksamhet. Tror inte riktigt de har förstått att han är vår och att han är här för att stanna. De har flera gånger sagt: "Är det på riktigt", Ska vi inte bara låna honom"? Och om Milo har suttit för länge hos Viljam ser Fanny lite sorgsen ut och tvärtom... Tror dock det kommer att bli en vardag av det snart och de kommer att se att han har tid för båda två, men det är klart, det har varit en tid av stora förväntningar och en längtan som har varit på gränsen till outhärdlig :-)

Avslutningsvis några blandade iakttagelser:

• Öron på alla familjemedlemmar är extremt goda!!

• Det är roligare att kissa inne än ute när det ÖSREGNAR ute...
• Kli på bröstet är outstanding

I övrigt är han otroligt tillgiven och som de flesta whippet älskar han närhet. Det är så mysigt när han kryper upp i knät eller famnen och bara vill gosa. Han är fortfarande ganska lugn och jag vet inte om det är omställningen som fortfarande gör en del. Han har ju varit med om en stor förändring från tryggheten hemma hos mamma och syskon till att nu stå på "egna" ben. Visst busar han en hel del, men riktiga tokrusningar har vi ännu inte fått se. Men det är väl bara en tidsfråga?! :-)