Viltspårträning

Vilken härlig dag! Tidigt i morse packade vi Milos ryggsäck med sele och spårlina, satte oss i bilen och styrde kosan mot Vetlanda. Solen sken och vi skulle hem till Helena, en av våra nyvunna vänner i den underbara whippet-världen. Helena har tre whippar och en av dem, söta Shirley,  är en jämngammal kusin med Milo. De har träffats innan och det blev ett intensivt och kärt återseende :-)

Den huvudsakliga anledningen till vår utflykt var ju att lära oss att lägga viltspår och Helena var så snäll och gav oss en grundkurs i denna konst.

Helena häller upp blod i stänkflaskan

Huvudpersonen för dagen, min kära man, förutom Milo förstås :-)

Helena förbereder klöven

Efter vindanalys och genomgång var det dags att lägga spåret!

 
Nu fick spåret ligga till sig och vi åkte tillbaka hem till Helena och hennes man Martin och fikade frallor och god kladdkaka och inte minst, pratade whippet! :-) Jag tycker det är så spännande att höra om andras erfarenheter och jag skulle kunna ha pratat och frågat hur mycket som helst, men tiden rann iväg och snart var vi tillbaka i skogen igen för att spåra.

Milo förbereds med sele och lina

Mathias och Milo kollar tillsammans in vad det var för spännande där i marken (starten).

Lite konfunderad över att matte stannade kvar, men han var snabbt på gång framåt igen.

Han spårade på så fint.

Till och med bågen åt vänster klarade han av.

Tjohoooo!! Lite läskig och konstig grej, men ganska spännande :-)

Kul att leka med klöven!!

Ja, vi kan inte vara annat än nöjda efter den upplevelsen!! Vi stannade och tittade på Shirley med som spårade på som om hon inte hade gjort något annat! Jätteduktig tjej!! :-)

Ännu en gång, stort tack Helena, för att du tog dig tid att visa oss hur det går till att lägga ett spår och för att du bjöd hem hela vår familj till ditt hem!! Nu har vi alla förutsättningar att komma väl förberedda till vårt anlagsprov på nästa valpträff hos bästaste Michaela.

Min aktiva hundvardag var inte slut här. När vi kom hem åkte jag direkt till vår lokala djuraffär, Tassar & Morrhår (för övrigt en fantastisk butik med underbar personal), där det bjöds på hundföreläsning av etologen Caroline Hellgren. Huvudämnena för dagen var inkallning, gå fint i koppel och koppelmöten. Caroline är så inspirerande och fantastisk duktig och även om mycket av det som gicks igenom idag är "självklarheter", så är jag så sugen på att ha en pigg och aktiv hund i morgon igen, så vi kan fortsätta vår träning tillsammans (just nu är han nämligen ganska slut...:-)). Jag älskar livet som hundägare!

Vi hörs och ses!

//Ann-Eva

Torghandel

Idag har Fanny, jag och Milo varit på torget och handlat lite påskris och tulpaner. Och en söt polkagrisklubba, förstås :-) Här kommer lite bilder från vår utflykt:

På tomten innan vi ska gå till bussen. Visst är Milo fin i sitt nya täcke! Vi har beställt två superfina täcken från Kerstin på Gotland och det kommer snart riktiga uppställningsbilder också :-)

Milo spanar mot bussen, eller var det kanske en hund som gick förbi?

Fanny och Milo väntar

Lite pussar hann de med

Milo var lite tveksam på bussen, men det gick jättebra. Det var lite folk och inga andra hundar, en perfekt start med andra ord..

På torget blev det tyvärr inga bilder. Vi var inte ensamma där, om man säger så,så jag hade fullt upp med att hålla koll på Milo och alla andra fyrbeningar som var med husse och matte på morgonpromenaden. Men på hemvägen blev det lite bilder igen:

Fanny har shoppat och Milo får bära... :-)

Fanny visar vad vi köpt. Ett fång tulpaner var med också och de doftar så gott här hemma nu!

Milo kikar ut genom fönstret

Kan jag inte få en puss till, lillmatte? Eller i alla fall smaka på polkagrisen?

Ja, nu är vi hemkomna och en trött kille har rullat ihop sig i fåtöljen. Fanny leker med en kompis, Mathias och Viljam är i Karlskrona och spelar tennis och jag ska nog mest ta det lugnt idag och ladda inför Andra chansen ikväll :-)

Ha en fortsatt skön helg alla glada!

//Ann-Eva

Träning, lek och bus

Skön söndagsmorgon och det är lugnt i huset. Brasan är igång, kaffet är upphällt och en varm och go whippet ligger bredvid mig och myser. Dagen kan inte starta mycket bättre!

Igår hade vi en riktigt kul förmiddag och kameran var med. Vi träffade min kollega Anna och hennes blandis Flex för lite träning och bus. Det är Anna, Flex, Milo och jag som har gått på ett par kurser tillsammans och som nu ser fram emot nästa kurs, vardagslydnad, med start i mitten av april. Det är så kul att ha en träningskompis som är lika intresserad och hundarna har riktigt skoj med.

Här kommer lite bilder:

Hehe...:-)

Måste berätta om en rolig incident när vi tränade inkallning. Som alla vet gör ju en hund det den tjänar mest på och inte alltid det som dess matte eller husse vill. Kan man få detta att sammanfalla är det givetvis det allra bästa. :-) Hur som helst, jag satte Milo bredvid Anna, som "övervakade" det hela, sa "Stanna" och gick iväg 20-30 meter bort. Milo satt så fint kvar och tittade efter mig. När jag ropar: "Kom Milo" börjar han på en given signal hoppa på Anna och springa runt henne. Det visade sig nämligen att hon höll i en mycket roligare och större trasa, än den fesna gamla trasan jag stod och viftade med 30 meter bort. Haha! Han lyckades dessutom få tag på Annas trasa och sprang lycklig som få runt och runt med trasan i munnen :-)  Jag ska nog se över trasförrådet...

Idag står det lite jobb på schemat och dessutom lite hundlek med campushundarna. Milos whippetkompis Arrak kommer också, och kanske kusinen Shirley och Rufus från Vetlanda. Det ser vi fram emot. Har för övrigt börjat ta med mig Milo till brukshundsklubbens rastgård flera gånger i veckan och där har vi redan börjat få återkommande lekkompisar. Tror det är jätteviktigt för Milo att få dessa lektillfällen, eftersom vi inte umgås med så många andra hundar i vardagen. Jag har märkt att han har blivit mycket mer avslappnad med andra hundar och det är inte längre så stor grej när vi möter andra hundar på promenad. Han har en tendens att vara lite väl mycket på de andra hundarna, men han är så lyhörd och respekterar de andra när de säger ifrån. Han har lärt sig massor av detta (och jag med :-))!

Ha nu en skön söndag mina vänner och på återhörande!

//Ann-Eva

We are back!!

Hihi, ja, jag ska inte lova för mycket, med tanke på min långa bortavaro, men här kommer ett nytt inlägg i alla fall.

Idag har Milo och jag haft en härlig lek- och träningsstund vid brukshundsklubben. Här kommer lite bilder från vår dag:

Stackars Milo. Hans täcke är alldeles slitet! Nytt är beställt från Gotland :-)

Vi testade även även på lite agility:

 Hihi, han var så duktig och hoppade igenom ringen flera gånger, men när jag äntligen fick fram kameran i tid tog han en annan väg... :-)

Vi började eftermiddagen med en promenad till mammas och pappas nya hus. Nu börjar det hända grejer:

Inflytt i oktober är det tänkt och vi längtar!!



Sedan gick vi vidare till skolan och mötte Viljam och hans kompisar, ett av mina favoritögonblick som mamma, och säkert håller Milo med mig :-)

I övrigt kan jag berätta att vi har mycket kul att se fram emot. I mitten av februari ska vi till en nyvunnen whippetvän utanför Vetlanda och få en liten guidning i viltspår. Vi har nämligen fått en möjlighet att testa på att gå ett anlagsspår vid vår nästa valpträff, som också är en dag jag och vi ser fram mycket mot. Då måste man ju träna :-) Dessutom jobbar vår fantastiska uppfödare med möjligheten att få oss att prova på rundbana  den 1 maj, och det är ju också superhäftigt!

Vi hörs snart igen!

/Ann-Eva

Härlig höst

Tror aldrig riktigt jag har upplevt hösten så intensivt som i år. Tycker det är fantastiskt med alla vackra färger och att se hur landskapet ändrar form och utseende i takt med att löven trillar av. Återigen väcks en längtan efter en riktigt bra kamera, som kan återge dessa upplevelser på allra bästa sätt. Att dessutom kunna fånga världens vackraste (och snabbaste) whippet i denna miljö hade förstås varit pricken över i:et :-)

Milo har hunnit bli sju månader. Under de senaste veckorna har han lugnat ner sig betydligt! Jag har ju aldrig haft något att jämföra med, har haft svårt att avgöra om han är livligare eller busigare än någon annan. Har dock upplevt honom, vad ska jag säga, EXTREMT levnadsglad :-), och denna livsglädje har han absolut kvar, men med ett något större lugn, skulle jag nog vilja påstå. Han gillar att vara i centrum och har lite svårt för om vi får gäster eller om jag pratar i telefon. Då gör han sig gärna påmind... Har laddat skafferiet med massa gotte, grisöron, vom, tuggben osv, för jag har märkt att han lugnar ner sig betydligt om han har något gott att äta på... :-)  Han är extremt matglad! Har ännu inte hittat honom PÅ matbordet, men det är nog bara en tidsfråga...

Mathias och jag har också kommit underfund med att vi tycker det är helt ok om Milo är med här och var. Hade t.ex. en period i samband med valpkursen en fast övertygelse att han absolut inte ska få vara med vid diskbänken eller knappt ens vara i köket när vi äter. För det ska ju en lydig hund inte vara... Men så har vi pratat om detta och ingen av oss känner att vi stör oss på det. Han ska givetvis inte slicka på tallrikarna eller i grytorna, det är ju en självklarhet, men det känns ändå helt ok att han är närvarande och vi har ju faktiskt rätt att bestämma vad som är ok hos oss. Kanske ingen big deal, men det känns bara bra att få göra som vi känner :-)

Nu laddar vi inför en härlig whippethelg. På lördag kommer Mia med Milos pappa Kevin och brorsan Elias. Kanske kommer Milos farfar Seneca med? Mia har nämligen tre generationer whippets hos sig, bl.a.  :-)  Ska bli underbart att få umgås med dem hela helgen och jag laddar med frågor och funderingar! På söndag är det nämligen dags för utställning igen, Växjös internationella hundutställning i Tipshallen. Ska bli så spännande att se om vi kan upprepa förra gångens succé :-)

På återhörande!

//Ann-Eva

Utställningsdebut i Vingåker

Ja, nu är debuten avklarad och Milo skötte sig förstås galant på whippetklubbens utställning i Vingåker.  Jag var mest nevös innan vi kom till hallen, men när vi kom in och fick träffa Mia, Lena, Helena och Veronica och jag märkte att Milo inte alls blev överstressad av miljön kunde jag koppla av och försökte att bara njuta av att vara där. Dagen till ära hade mamma och pappa kommit från Stockholm för att vara med, så det kändes förstås extra kul!

Fanny träffade ett par medföljande Borzoier som hon pratade med en stund. Fantastiska hundar!

Vi visar Lena när vi tränar på att ställa Milo

Vi gick som nummer ett i vår klass, tillsammans med fem andra hanar i åldern 6-9 månader. Vi började med att ställa upp, sedan springa två varv i ringen, sedan exteriör bedömning på bordet, där domaren fick känna och klämma på Milo och sedan fick jag ställa honom på golvet framför domarna för ännu en besiktning på lite håll. När alla gått igenom detta förfarande samlades alla igen på led och domarna gjorde en första gallring. Vi lyckades hålla oss kvar och till slut var vi bara två stycken kvar. Vi två fick springa ett varv till och sedan pekade domaren på oss och säger Nr 1!!! Trodde inte det var sant och jag höll på att spricka av stolthet. Bästa hane med hederspris, det ni! :-)

Milo på bordet med domaren

Vi ställer upp framför domaren

Ja, jag får ju vara generös och bjuda på en liten filmsnutt från sista varven och slutligen själva utnämnandet :-) Ser när jag tittar på det att jag definitivt har en del att lära, så nu ska jag fortsätta träna!!

Vi fick nu en stund paus medan tikarna gick igenom samma sak, innan det var dags för bästa hane och bästa tik att mötas i ringen. Vi ställdes mot en fantastiskt fin tik (som jag får skylla på min oerfarenhet tyvärr helt glömt namnet på, och dessutom glömde vi nog programmet i Vingåker med...), och jag upplevde att Milo hade börjat tröttna lite och var lite mer ofokuserad i ringen. Det var svårare för mig att visa upp honom på bästa sätt och när domaren kom med sitt slutliga beslut blev tiken BIS (Best In Show) och Milo blev BIM (Bäst i Motsatt kön).  Domarens ord både värmde och kändes lite hårda, när hon sa att ”det blir så här nu, men rätt visad vinner han mot vem som helst”. Känner mig givetvis så stolt över vår fantastiska Milo, men känner mig samtidigt lite ledsen för att jag inte kunde göra honom rättvisa. Försöker dock inte ta det så hårt, utan ser i stället fram emot att träna mer utställningsträning med honom, så att han får chans att visa hur fin han verkligen är! Det var ju trots allt debut även för mig ;-)

Här kommer kritiken:

6 mån ganska stor flott hane, byggd på långa linjer. Vackert huvud och uttryck. Bra bett och öron. Bra hals. Tillr vinklad fram. Lång bröstkorg. Utm ö-linje. Långt välvinklat bakställ. Rör sig med härlig drive fr sidan. Utm temp. Resultat: BIM-Valp 6-9.

En sista bild när allt var klart. 

Vi är alla supernöjda med dagen som avslutades här hemma med en härlig kvällspromenad i vårt paradis Dragsåsen, där Milo fick sträcka ut och vi fick avnjuta en fantastisk solnedgång. Tror faktiskt att Milo trivs allra bäst här…

Vi ses väl på Växjös internationella hundutställning i början av november?! Tills dess ska jag ha lärt mig att springa snabbt och med stora svävande steg :-)

Kramar från oss och ha en fortsatt skön helg!

//the Hanssons